Naturen var den förste glasmästaren. Snabb nedkylning av heta lavaströmmar i tidernas gryning gav upphov till obsidian. Detta naturliga glas räknas som ädelsten. Transparensen uppstår när lavan stelnar innan kristallisering sker.

De äldsta kända föremålen i glas som gjorts av människor, pärlor från Persien, är 5 000 år gamla. Egyptierna tillverkade skålar och vaser i glas. Fenicierna som levde i Levanten och koloniserade kusterna kring Medelhavet uppfann glasblåsarpipan och det genomskinliga glaset vid vår tideräknings början. 

De tidigast daterade fynden av fönsterglas lär vara från Pompeji och vulkanutbrottet år 79, kvadratiska skivor med sidan 70 cm. Romarna göt sina rutor men började senare blåsa dem. Konsten att framställa glas spred sig över romarriket och fick fäste i det gamla Gallien och andra nordliga provinser 

Tusen år senare slöts cirkeln när glasblåsare från Normandie etablerade sig i Italien, upprinnelsen till de sedermera världsberömda venetianska glasbruken på Murano, ett litet konglomerat av öar i lagunen utanför La Serenissima.

Glas är strängt taget en blandning av sand, soda och kalk som hettats upp till en glödande massa eller mäng och sedan fått svalna i bearbetat skick. 

Svenskt glas har sin egen framgångssaga. Små hyttor såg dagens ljus redan på Gustav Vasas tid. Det första regelrätta glasbruket grundades 1594 på Älgön i Mälaren av en tysk mästare. Med frihetstiden på 1700-talet tog tillverkningen ett stort steg. Staten och ständerna uppmuntrade tillkomsten av inhemska manufakturer. Putell på dig, mon frère, får man förmoda att Bellman utbrustit med ett graverat glas från Limmared i handen. 

I slutet av 1800-talet låg de småländska bruken så tätt att man började tala om Glasriket. Kosta, Boda, Orrefors, Skruv, Pukeberg, Åfors och Målerås erövrade småningom världen med sitt hantverk. Artister som Simon Gate och Edward Hald gjorde ”Swedish grace” till ett begrepp. Än idag är Sverige världsledande.

Ordet fönster stammar från latinets fenestra som betyder lysa upp. Historien om glaset är intimt förknippad med historien om fönstret och ljuset. 

Men det skulle dröja. Från början fanns bara små hål för röken. Ljuset fick man på köpet. De kallades vindögon eller dageröppningar. Efterhand försågs gluggarna med spända djurhudar som skrapats tunna, nästan genomskinliga. Oxblåsor förekom också, liksom komagar och oljad lärft samtidigt som bruket av luckor bredde ut sig. 

Först på 1500-talet blev det något vanligare med glas i Sverige. Fortfarande var det strikt förbehållet de rika och förnäma. På kontinenten hade man sedan sekler byggt slott och katedraler med skimrande rader av fönster och hisnande höga mosaiker med bibliska berättelser i glas, allt blyinfattat.

Blyet gjorde det möjligt att foga ihop stora lufter av skört glas. Men bly är en metall som inte lämpar sig särskilt väl för spröjsar. I Sverige ersattes det med trä på 1700-talet. Långt senare återanvändes blyet som dekorativt element av art nouveau och klassicism.

Det mesta i historien händer förr än man anar. 1688 tog fransmannen Bernard Perrot patent på maskinell tillverkning av glas, en metod som tillät gjutning av glasskivor på mer än 1 x 2 meter. Men så sent som ett stycke in på 1900-talet, gjordes i Sverige fönsterglas för hand och mun i träskopor och svänggropar. Den glödande klumpen av glasmassa blåstes upp till en cylinder som skars upp och öppnades med glödgad tråd och sprängjärn för att sedan planas ut i en sträckugn och svalna, en process som krävde utsökt precision och långt driven färdighet. 

Munblåst glas ersattes småningom av draget eller valsat glas. På 20-talet kom den första maskinen för framställning av fönsterglas till Sverige. Idag är det bröderna Pilkingtons metod som gäller. På 50-talet lanserade de sitt floatglas. Massan flyter ut på en bädd av smält tenn, jämnt och fint. Det kallas planglas. Borta är blåsorna i det runna glaset, skiftningarna och den svagt buteljgröna tonen, och med hantverket försvann kanske skönheten. Men kvar är ljuset – och ett annat slags skönhet.

Ett glas gör inget fönster. Det krävs mer än så. Utan foder, karm, poster, båge och spröjsar inget fönster. Så enkelt är det. 

Fönstersnickeri är en ädel konst med anor, inte minst i Småland, nedärvd i generationer. Glas och trä finns i landskapets DNA. Nu startar vi vår tillverkning i Lenhovda, i hjärtat av Glasriket, mitt i Möbelriket. 

Traditionellt hantverk i trä kommer alltid att utgöra fundamentet i verksamheten. Våra snickare har gjort sina lärospån, skickliga yrkesmän av rätta virket. Till sin hjälp har de en produktionslinje av yppersta kvalitet. Let there be light är på en gång snickeri och hög teknologi.

Vi tillverkar dörrar, fönster och skjutpartier av trä och glas med avancerad glid- och lyftfunktion. Trä kombineras med innovativa material. Våra glaspartier kan utrustas med solskydd, elektronisk dimbarhet och motordrift. 

Skjutdörrarna rullar på hjul med kullager. Glid- och lyftfunktionen är enkel att handha och tillåter det tunga glaspartiet att löpa lätt och ljudlöst. Vinklade profiler tätar trä mot trä vid låsning.

Hela glaspartier kan göras bärande. Något Le Corbusier bara kunde drömma om. Hans öppna planlösningar och fönsterband i fasaden fordrade pelare i betong.

Vi älskar ljus, glas och hus. När vi inte har något annat för oss tittar vi på arkitektur, helst med mycket glas, som Hortas hus i Bryssel, Eileen Grays Villa E-1027 på Rivieran, Case Study-husen i Kalifornien eller Le Corbusiers Villa Savoye i Poissy. 

Egentligen är det ljus vi gör. Det finns alltid en historia, kort eller lång. Vår är kort och – lång. Fiat lux. Varde ljus. Let there be light. And there was light. Och det vart ljus. Med detta ljus arbetar vi dagligen. Tala om produkt med proveniens.